Fin.
Också fin.
onsdag 21 maj 2008
Stålmannen
Ladies and Gentlemen, by popular demand (oggi) we are not really proud to present to you another installment in a story consisting mainly of stuff nobody has any interest in whatsoever (except for oggi)....
Uppenbarligen lider jag av konstant writersblock, till skillnad från bror min som gjort ordbajsande till en konstform. Allt som oftast när lusten faller på och jag har någonting att skriva om så super jag tills det går över, eller så har jag inte tillgång till en dator.
Men saken är den att jag sällan finner mitt liv tillräckligt intressant för att skriva om. Det vore lite som att ge inblick i ett tomt fågelbo. Lite pinnar, fjädrar, lite fågelskit och ett hål på ena sidan. "Yay".
Nu har ni (oggi) gnällt på att jag skriver för lite.
"Varför har du en blogg om du inte skriver i den?"
"Skriv lite vettja, så har jag någonting att läsa"
"Det är ju förfan falsk marknadsföring, ditt as!"
"Du borde ta självmord, fy fan vad jag hatar dig!"
Ja, ni (oggi) hör ju själva. Så sällan uppdaterar jag. Men nu jävlar. Eller?
För några dagar sen fick jag åka ner till verkstaden och lära mig svetsa. Första gången jag håller i en svets. Första gången jag använder en vinkelslip. Och faktum är att det var riktigt roligt.
Svetstypen jag använde var en TIG. En liten låda med en sladd som leder fram till ett handtag med en pinne av wolfram längst fram. På andra sidan av en slang från lådan satt en gastub som innehöll argon.
Som sagt hade jag aldrig svetsat förut, och var rätt osäker på hur det skulle gå till, men efter att min lärare (The Great and Holy Tord-Magnus) visat genom att svetsa ihop ett par brickor i svartstål (icke-rostfritt stål) så visade det sig att det inte var så svårt. Eller så har jag helt enkelt fallenhet för det. Kul som fan var det i alla fall. Ska se om jag inte kan invadera verkstaden på fredag också och fortsätta. Kanske leder till att jag slipper macken någon gång i framtiden också. Det vore ett mål värt att arbeta lite extra för. I slutändan hade jag svetsat ihop en mugghållare av högsta kvalitét, om än ganska rostig. Och tung. Jag laddar upp bilder vid senare tillfälle.
Och så har jag även vart på Bröderna Olsson, stället med Vitlök, Vitlök med stort V. Hur gott som helst. Jag orkar inte med någon längre recension av stället, utan nöjer mig med att uttrycka att har ni vägarna förbi Folkungagatan 84 på söder i stockholm, ge det en chans. Ni kommer inte bli besvikna.
Snart infaller ett visst antal datum som för vissa av oss innebär en viss resa till en viss destination. I det här fallet (om ovan nämnt endast för vissa) handlar det om Sweden Rock Festival, något jag är extremt peppad inför.
Brorsan och ett gäng av hans vänner/bekanta/invigda åker ner år efter år, och nu är det för första gången min tur att följa med. Tidigare år har jag inte kunnat, men nu ska det ske. Om jag får tro det brorsan säger så kommer det bli bäst. Inga höga förväntningar här inte.
Vi är fyra pers som åker ner tillsammans, och jag är till och med peppad inför själva resan ner. Som en liten roadtrip.
Vi har fått låna en bil (from The Infinitely Wise and Knowledgable Tord-Magnus), och inte vilken bil som helst heller, utan en splitter gammal BMW med allt man kan tänka sig! Rutor på sidorna, rutor fram, rutor bak, högtalare i en dörr och en mörkt blå sportlackering med inslag av slitage! Och det är sagt att om vädret är vackert, vinden ligger på från öst och det är precis lagom fuktigt i luften så kan den åka i mer än 90 km/h!
Hör ni (oggi) hur bra det låter? Jag tycker det låter bäst.
4 dagar, över 70 band och fler öl än antal band. Det ska bli hur najs som helst.
Disturbed, At the Gates, Coheed & Cambria, Volbeat, Satyricon, Testament, Apocalyptica och Carcass är bara några band jag vill se. Förhoppningsvis så spelar inga av dom samtidigt, jag har inte riktigt kollat spelschemat ännu.
Och på tal om spelschema så har jag inte så mycket mer att komma med.
Uppenbarligen lider jag av konstant writersblock, till skillnad från bror min som gjort ordbajsande till en konstform. Allt som oftast när lusten faller på och jag har någonting att skriva om så super jag tills det går över, eller så har jag inte tillgång till en dator.
Men saken är den att jag sällan finner mitt liv tillräckligt intressant för att skriva om. Det vore lite som att ge inblick i ett tomt fågelbo. Lite pinnar, fjädrar, lite fågelskit och ett hål på ena sidan. "Yay".
Nu har ni (oggi) gnällt på att jag skriver för lite.
"Varför har du en blogg om du inte skriver i den?"
"Skriv lite vettja, så har jag någonting att läsa"
"Det är ju förfan falsk marknadsföring, ditt as!"
"Du borde ta självmord, fy fan vad jag hatar dig!"
Ja, ni (oggi) hör ju själva. Så sällan uppdaterar jag. Men nu jävlar. Eller?
För några dagar sen fick jag åka ner till verkstaden och lära mig svetsa. Första gången jag håller i en svets. Första gången jag använder en vinkelslip. Och faktum är att det var riktigt roligt.
Svetstypen jag använde var en TIG. En liten låda med en sladd som leder fram till ett handtag med en pinne av wolfram längst fram. På andra sidan av en slang från lådan satt en gastub som innehöll argon.
Som sagt hade jag aldrig svetsat förut, och var rätt osäker på hur det skulle gå till, men efter att min lärare (The Great and Holy Tord-Magnus) visat genom att svetsa ihop ett par brickor i svartstål (icke-rostfritt stål) så visade det sig att det inte var så svårt. Eller så har jag helt enkelt fallenhet för det. Kul som fan var det i alla fall. Ska se om jag inte kan invadera verkstaden på fredag också och fortsätta. Kanske leder till att jag slipper macken någon gång i framtiden också. Det vore ett mål värt att arbeta lite extra för. I slutändan hade jag svetsat ihop en mugghållare av högsta kvalitét, om än ganska rostig. Och tung. Jag laddar upp bilder vid senare tillfälle.
Och så har jag även vart på Bröderna Olsson, stället med Vitlök, Vitlök med stort V. Hur gott som helst. Jag orkar inte med någon längre recension av stället, utan nöjer mig med att uttrycka att har ni vägarna förbi Folkungagatan 84 på söder i stockholm, ge det en chans. Ni kommer inte bli besvikna.
Snart infaller ett visst antal datum som för vissa av oss innebär en viss resa till en viss destination. I det här fallet (om ovan nämnt endast för vissa) handlar det om Sweden Rock Festival, något jag är extremt peppad inför.
Brorsan och ett gäng av hans vänner/bekanta/invigda åker ner år efter år, och nu är det för första gången min tur att följa med. Tidigare år har jag inte kunnat, men nu ska det ske. Om jag får tro det brorsan säger så kommer det bli bäst. Inga höga förväntningar här inte.
Vi är fyra pers som åker ner tillsammans, och jag är till och med peppad inför själva resan ner. Som en liten roadtrip.
Vi har fått låna en bil (from The Infinitely Wise and Knowledgable Tord-Magnus), och inte vilken bil som helst heller, utan en splitter gammal BMW med allt man kan tänka sig! Rutor på sidorna, rutor fram, rutor bak, högtalare i en dörr och en mörkt blå sportlackering med inslag av slitage! Och det är sagt att om vädret är vackert, vinden ligger på från öst och det är precis lagom fuktigt i luften så kan den åka i mer än 90 km/h!
Hör ni (oggi) hur bra det låter? Jag tycker det låter bäst.
4 dagar, över 70 band och fler öl än antal band. Det ska bli hur najs som helst.
Disturbed, At the Gates, Coheed & Cambria, Volbeat, Satyricon, Testament, Apocalyptica och Carcass är bara några band jag vill se. Förhoppningsvis så spelar inga av dom samtidigt, jag har inte riktigt kollat spelschemat ännu.
Och på tal om spelschema så har jag inte så mycket mer att komma med.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
