Ett referat: Sjuk och bakfull...

...men faktiskt rätt nöjd med de senaste två dagarna.



Första inlägget. I min första blogg. I know, I sold out. Häftiga människor har ingen blogg. Eller?

Jag är inte motbeviset i alla fall, för just nu känner jag mig fan inte häftig. För två dagar sen gjorde jag det. Tja, till och med för mindre än 24 timmar sen så kände jag mig faktiskt fortfarande ganska bra. Låt mig gå tillbaka....



Close-Up kryssning! Ett dygn fyllt med sprit, hårdrock, metal och tillhörande människor. Höga förväntningar på stämningen, banden, festen.. allt. Och jag blev inte besviken.



Det började väl kanske lite mindre bra med att jag missade bussen till Värtahamnen vid slussen, men det gick att lösa med en Taxi. För jag hade inga planer på att stå och vänta i den där jävla kylan som fått för sig att svepa över vårat avlånga land. Jag är sedan två dagar tillbaka förkyld och jag har gjort allt för att se till att den lindras.



Väl på plats möttes jag av Dirt (Mikael) och Tiny (A.k.a Therese och/eller Bob), som tillsammans med Mikaels bror och några av hans vänner fick representera Söderhamn. Efter en stunds väntan anlände även Denise, Rickard och Charlotta (samt en hel drös med annat löst folk som jag inte orkar nämna här.... mest för att jag inte vet vad dom hette).

Och jag kan säga att det blev ganska trångt i terminalen. Jävligt många människor. I approved.



Snabbspolning.



Det var kö till tax-freen. Mängder av mer eller mindre onyktra människor som fort ville in för att på så sätt tillförskaffa sig mer rusdrycker. Så man fick komma in i omgångar. Dirt sa redan från början att dom andra skulle få komma in, men när vi kom fram skulle vi bli stoppade.

Mycket riktigt. Denise, Rickard, Charlotta och Tiny blev genomsläppta och vi fick såklart stanna kvar i väntan på att folk där inne skulle skingras något. Vi gnällde lite om att Tiny fick komma in men inte vi, och då gick en av vakterna fram och sa åt henne att gå tillbaka. Han lät helt allvarlig och barsk, men när hon väl ställt sig vid oss så började han skratta och sa åt henne att hon fick komma in.

Vi blev fortfarande tvugna att vänta. Inkonsekventa fan.



>>Spola mer



Sprit inhandlad, burk och Jägermeister öppnad, alkoholhaltig vätska inmundigad. Ingen av oss hade tänkt tanken att ta med en stereo. Orutinerat.

Min mobil fick agera musikanläggning istället, men eftersom vi alla tycker så mycket om överdriven diskant så var det helt ok. *host*



Uppdrag delades ut för kvällen. Dirt skulle få tre killar att nypa honom i skjärten, Tiny skulle få tag i 2 par underkläder av manlig modell, Charlotta skulle få tag i 3 (tror jag) t-shirtar, Denise skulle få någon att lukta på hennes skor och jag skulle klämma på 4 bröst (På 4 olika personer, varav minst 4 skulle vara av kvinnligt kön). Rickards uppdrag för kvällen var att däcka (Han var den enda som lyckades med sitt uppdrag, med mig och Charlotta som stolta andraplatstagare på 3 tuttar respektive 2 t-shirtar).



En stund in i supandet gick jag och Rickard iväg för att kolla på Municipal Waste. Då dom andra är mer inne på Sleaze/Skitig rock så stannade dom kvar i hytten.

Dom hade redan börjat spela när vi väl kom upp och redan hade en respektabel mosh-pit bildats. Jag är inte mycket för mosh-pits själv, men det var kul att se att folk redan var taggade och igång.

Själva bandet gjorde riktigt bra ifrån sig, och ljudet var alldeles utmärkt. Dom lirar thrash (tänk lite Slayer), och jag hade aldrig hört dem förut. Nu är jag helt övertygad om att jag missat något.



Längre fram på kvällen.



Backyard Babies har spelat, jag har blivit fullare och Soilwork köttar på scen. Det var längesen jag lyssnade aktivt på dem. Jag måste tyvärr säga att dom är lite tråkiga då det är väldigt få ändringar från platta till platta, men jag är inte den som skådar given häst i mun (speciellt inte när jag är full) och jag såg till att vara där och titta. Bra spelning, väldigt aktiv publik. Björn Strid (sångare i ovan nämnda band) blödde från vänsterhanden mot slutet av konserten. Hårdrock.



Mer sprit och tidsfördriv.



Bandet som Dirt, Tiny, Denise och Charlotta väntat på entrar scenen. Sista bandet för kvällen. Scenområdet fylls kvickt. Danko Jones börjar lira.

Varken jag eller Rickard är vidare intresserade i dem, och Rickard försvinner iväg någonstans. Charlotta har inte synts till på ett bra tag, och vi börjar seriöst undra vad fan som har hänt. Nåväl, hon har väl hittat någon trevlig pojke att grabba tag i. Synd bara att hon inte fick se Danko Jones.



Jag står längst fram med de andra en stund, men i och med mitt ointresse så känns det inte värt att stå där och tokträngas, så jag går längre bak och lyssnar istället. Danko Jones drar iväg 4 eller 5 låtar utan något mellansnack alls. Det kändes lite väl mycket. Dom ska ju vara kända för att ha sköna mellansnack.



Alkohol.



En bit in i spelningen får jag sällskap av Dirt som blivit utträngd efter att ha hjälpt en tjej med andningsproblem ur publikhavet. Han är lite småbitter över att inte se något, så efter en liten stund släpar jag iväg honom till övervåningen där han kanske har lite större chans att få se scenen. Efter en stunds letande och en och annan välplacerad armbåge får vi plats vid räcket och har fritt synfält under de sista låtarna. Dirt försöker förgäves ta lite bilder från övervåningen, men kameran räckte tyvärr inte till.

Danko Jones drar av sin sista låt för kvällen, och jag tar ännu ett glas fyllt med någon slags alkohol. Absolut inte det sista för kvällen.



Jägermeister.



Vi gick tillbaka till hytten och drack sådant en sväng. Rickard kom tillbaka och däckade (och fullföljde på så sätt sitt uppdrag). Denise höll honom sällskap medans jag, Dirt och Tiny gick iväg på äventyr (med Jägern i högsta hugg). Vi stötte på Svempa som letade efter Daniel (Dirts bror). Efter ett tag så får vi för oss att vi ska upp till klubben högst upp. Vi resonerar att Jägermeistern förmodligen inte får följa med in och att vi förmodligen borde lämna den i en av hytterna. Eftersom våran (min och Charlottas) var närmst så blev det den.



Väl på plats upptäcker vi att Charlotta har däckat. Out cold. Det var inte vad vi hade förväntat oss alls. Våra förväntningar lutade snarare mot det motsatta. Det var stört omöjligt att få liv i henne, men hon andades och reagerade när störde hennes kemiskt förbättrade (eller försämrade) sömn. Vi lämnade Jägern i hennes förvar och gick på äventyr.



Fortsatt supande.



Tiny går också och lägger sig. Jag, Dirt och Svempa håller fortet.

Efter ett tag får vi besök av Daniel och två till. Vi fortsätter supa.



Det pratas i ungefär 3 timmar.



Vi ser på medans båten anländer i Åbo. Klockan är någonstans efter 06 på morgonen, och Klubben är redo att stänga. Jag bestämmer mig för att det är dags att sova, och lämnar Dirt med sin bror och en av hans vänner. Men inte förs jag lämnat 4 cigaretter och en tändare. Sneaky bastards. Vädret utanför är lugnt och båten gungar inte. Det gör däremot jag. Jag är karatefull.



Väl tillbaka i hytten märker jag att Charlotta har flyttat på sig och vart på toaletten. Då lever hon åtminstone. Jag dricker några munnar vatten som jag tycker smakar konstigt. Det bränns på tungan. Efter några sekunders klurande vrider jag handtaget från det röda läget till det blåa och gör ett nytt försök. Mycket bättre. Sömn infaller.



Snark.



Jag blir väckt av att Charlotta går upp och försvinner in på toaletten. Hon lämnar dörren öppen och lampan på. Jag somnar igen.



Zzz....



Charlotta är uppe igen. Hon har tappat klädesplagg sen sist hon var uppe. Jag är lite för trött för att märka någon annan skillnad. Hon upprepar mönstret och lämnar dörren öppen och lampan på. Jag somnar igen.



Vafan...



Telefonen i hytten ringer. Någon pratar finska. Jag fattar ingenting och lägger på. Sova.



Charlotta igen.



Hon har inga byxor den här gången. Den här gången släcker jag lampan på toaletten.



Dörren väsnas.



Charlotta vaknar före mig och ber mig öppna. Jag har ingen aning om vad klockan är. Utanför står okända människor. Dom skulle inte till oss. Dörren stängs och jag somnar.





C:a 12.00. Dags att fortsätta.



Efter några SMS så ringer telefonen. Det är dom andra som har vaknat. Eller ja... två av dem. Denise och Tiny är uppe och vill äta. Jag känner mig också hungrig. Och bakfull. Och full.



Några minuter senare är jag i deras hytt, och efter att kvinnotjafset avklarats (smink och kläder) så beger vi oss mot buffén. Mat förtärs och alkohol dricks. Bakfyllan får ta ett steg tillbaka då jag sakta börjar bygga på fyllan igen. Den ska bli lika ståtlig som dagen dessförinnan.



Snabbspolande p.g.a att jag inte minns exakt vad som skedde.



Båten är tillbaka i Stockholm, och vi beger oss mot Gärdets tunnelbanestation. Jag åker hem, duschar, äter och byter kläder och åker sen iväg till Huddinge för förfest.



1 timme och 30 minuter senare...



Framme. Dom andra spelar ölspel. Charlotta sover i soffan. Hon är helt död.

Jag öppnar en burk gin & tonic som jag köpte i tax-freen och får vara med. Mitt första kort: Botten upp.



Vi tar oss in med taxi till stan och hamnar på Harry B James. Dom har Sleazekväll. Vi fortsätter supa. Jag och Tiny showar till Queen - The Show Must go On. Jag har Tinys leopardmönstrade tröja på mig. Den är väldigt tight.

Vi är bäst och agerar som stjärnor resten av kvällen. Jag åker hem och lägger mig, nöjd med de senaste 48 timmarna.



Morgonen därpå (idag) har förkylningen kommit tillbaka. Den hämnas för att jag ignorerat den de senaste två dagarna genom att sno min röst. F'kn bastard....









Jaha. Första blogginlägget avklarat. Det blev ett jävligt långt inlägg. Några minuters tristess på jobbet borta i alla fall.



Jag har inga illusioner om att jag kommer vara duktig på att skriva här. Iaf inte som bror min (http://andreaswohlfeil.blogspot.com/). Karln har väldigt mycket att säga.



Nu måste jag börja arbeta om jag ska komma härifrån i vettig tid.